Specialist in Arameiska history

Vårt språk och dess korrekta nomenklatur

2011-02-07

 

Kära läsare, idag så finns det oenighet bland vårt folk om vad vårt modersmål bör benämnas i de västerländska europeiska språken. De alternativ som man väljer är:

·         Syrianska?

·         Syriska?

·         Arameiska?

·         Kaldeiska?

·         Assyriska?

Vilken benämning är den korrekta?

 Om vi ska reda ut vilken benämning som är den korrekta så måste titta i historien i olika böcker, och artiklar

 Syrianska

Den vanligaste översättningen av termen leshono suryoyo bland vardagliga arameiska/syrianska civilpersoner i Sverige idag är termen ”syrianska språket”. Men detta är helt fel ur akademiskt perspektiv. Det är enbart i ”folkmun” - så att säga - som man benämner språket som syrianska.

Dessutom är syrianska och syrianer nya termer i det svenska språket, men man tvingades utveckla termerna av två orsaker; för det första så ville man inte bli associerad med Arabrepubliken Syriens majoritets befolkning dvs syriska araber och landets majoritets religion islam. För det andra, så hade den ”assyriska rörelsen” fått ett inflytande i Sverige sedan 1967 - då de första av vårt folk hade kommit från Libanon. Bland dessa 200 tals flyktingar från Libanon fanns det tyvärr ADO medlemmar - Assyriska Demokratiska Organisationen - denna hade grundats i Syrien 1957.

Syrianska Riksförbundet grundades 1978 men hette på den tiden ”Suryoyiska” eller ”Suryoyo Riksförbundet” fram till 1979 eller 1980 då den bytte namn till Syrianska Riksförbundet. Året innan vårt riksförbund grundades så hade den assyriska falangen grundat ”Assyriska Riksförbundet”.

 Syriska

Som jag skrivit så hade vårt folk under de första åren i Sverige inte den blekaste aning om att den korrekta översättningen av leshono suryoyo  - dvs språkets nomenklatur – i det svenska språket är ”syriska språket” som i sin tur är en översättning av engelskans ”Syriac language”.

Detta oroade medlemmar i båda ovan nämnda Riksförbunden. Man var så orolig att termen syriska språket kunde förvirrande nog kopplas till Arabrepubliken Syrien och dess officiella språk.

Faktum är att Syriens officiella språk är arabiska idag eller dylikt syrisk-arabiska. Man använder inte termen syriska ensamt för att referera till Syriens språk. Man kan läsa om detta i docent Bengt Knutssons bok Assur eller Aram.

Det fanns bl.a redan en bok i Sverige skriven långt innan vårt folk ens hade satt sin fot i Sverige 1967; som skrevs år 1920 av den svenska missionären L.E. Högberg. I förordet i hans bok ”Bland Persiens Mohammedaner” kan man läsa följande:

”I det följande gives den missionsintresserade allmänheten några kyrkohistoriska data och händelser, drag ur folklivet och missionsverksamheten samt resebilder, hämtade från min verksamhet i Persien och Armenien, och slutligen en skildring av det blodsdop, som syrier och armenier under världskriget fått genomgå.”

Notera att Högberg betecknade oss som ”Syrier” istället för ”Syrianer” i sin bok både vad gäller syrisk ortodoxa och nestorianer i hela boken.

Än idag kallas Mor Afrem Suryoyo (306-373) för ”S:t Efraim Syriern” och ibland ”Syrern” i det svenska språket (speciellt i teologiska och kyrkliga kretsar). Tyvärr skriver en del pro-assyriska individer – dock inte alla - Mor Afrems namn på följande sätt ”S:t Efraim Syriern (Assyriern)”.

Som jag redan bevisat tidigare i min förra artikel mot Afram Bar Yakoub så använde inte ens Mor Afrem termen Suryoyo personlgen under sin livstid, utan han använde enbart termen Oromoyo (arame/arameiska) och Oromoye (araméer). Det var hans olika efterträdare efter honom som kallade honom för Mor Afrem Suryoyo och detta genom att översätta verk skrivna om honom på grekiska; som i sin tur översatte grekiskans Efraim Syros till Afrem Suryoyo. Detta är orsaken till varför han än idag kallas Mor Afrem Suryoyo.

Ännu en viktig orsak till varför termen syrianer och syrianska utvecklades som nya nomenklaturer i det svenska språkbruket beror på att man ville få fram en ”modell” motsvarande den modell som redan existerade i det arabiska resp. turkiska språket.

Turkiska

turkiska:                                                               

svenska:

 Arabiska

svenska:

Arabiska                                                                

Arameiska

Även om språkets korrekta nomenklatur är syriska så vet vi att den även kallas arameiska och att dessa två termer lingvistiskt och traditionellt sett är synonymer. Skillnaden mellan dessa två synonyma termer är att syriska är exonym medan arameiska är endonym/autonym dvs att termen syriska kom utifrån – grekerna – medan arameiska är den ursprungliga benämningen på språket.

Det brukar ibland sägas att det enbart är staden Urhoys  dvs Edessas arameiska som har ”patent” på termen syriska men detta är helt fel även om det är den bäst kända arameiska dialekten - bland de olika arameiska dialekterna - att gå under det namnet (speciellt om man kollar på språkträd)

Så här skrev John Joseph om den tyska semitisten Theodor Nöldeke (1836-1930):

”In Palestine itself, the Jews and later the Christians there, referred to their dialect of Aramaic as Syriac; in Babylon, both Greeks and Persians called Arameans Syrians [38]”

Kaldeiska

De arameer/syrianer som är medlemmar i den Kaldeisk Katolska kyrkan i idag är huvudsakligen uppdelade i två politiska ideologier som är uppdelade mellan en kaldeisk nationalism och en assyrisk nationalism.

Denna kyrka är en utbrytarkyrka sedan 1550-talet ur Österns kyrka (nestorianska kyrkan, som även hetat öst-syriska kyrkan och som bytte namn till österns assyriska kyrka sedan 1976).

Hursomhelst så finns det kaldéer som utifrån den kaldeiska identitetsaspekten väljer att kalla sin arameiska dialekt sureth swadaya (lishana khatha) för kaldeiska och likaså sitt liturgispråk – kthobonoyo (lishana ’atiqa, sepraya) – som liksom syrisk ortodoxa kyrkan också är kaldeisk katolska kyrkans liturgispråk.

Ett exempel på detta är tex den kaldeisk katolska metropoliten av Basra (södra Irak) – Yakob Augin Mannas ordbok från Arameiska till Arabiska (Aramaic – Arabic Dictionary). Man ändrade senare ordlistans namn till Chaldean Arabic Dictionary.

Enligt en annan kaldeisk 1800-tals metropolit Mar Tuma Odu som också skrev en ordlista från arameiska till arameiska. Men denna heter Simta D-Lishana Suryaya.

Varför kan man inte kalla arameiska (syriska) för kaldeiska

Detta beror på att termen kaldeiska språkligt sett är reserverad för en numera utdöd arameisk dialekt som användes till att skriva tex Daniels bok i Gamla Testamentet. Den blev döpt till kaldeiska. (OBS denna variant av arameiska används inte av kaldeiska katoliker idag)

Även John Joseph gick in på detta ämne i sin bok ”The Modern Assyians of the Middle East – encounters with western christians missions archeologists & colonial powers” (om Kaldéer på sidan 3-9).

http://books.google.se/books?id=79wj2hj4wKUC&printsec=frontcover&dq=The+modern

+assyrians+of+the+middle+east+john+joseph&source

=bl&ots=vuI9E6NMyN&sig=pGukrd0166UlUPUUbBx7K6w8Mys&hl=sv&ei=kI8-Te_nPM6Rswat-qT-BA&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CBoQ6AEwAA#v=onepage&q&f=false

John Joseph nämner den brittiska arkeologen Austen Henry Layards kaldeiska kollega Hormuzd Rassam här:

Och som jag skrev tidigare; så använder inte kaldeiska katolikerna denna ”kaldeiska” utan de använder Edessensk arameiska (syriska) dvs kthobonoyo.

http://www.christiananswers.net/dictionary/chaldeelanguage.html

Assyriska

De arameer/syrianer som kallar sig själva för assyrier (dock inte alla pro-assyrier) idag kallar felaktigt sitt språk för assyriska (”väst-assyriska” och ”öst-assyriska” säger de).

Faktum är att termen assyriska är akademiskt reserverad för en variant av akkadiska (kilskrift) kallad ashuritu (assyriska). Observera att denna assyriska hade mellan 600-700 kilskrifts tecken. Assyriska dog ut för 2500 år sedan och det är enbart assyriologer som kan läsa och rista/skriva på den. Så kort och gott ingen talar assyriska idag, inte ens nestorianerna från Irak.

Medan det som de nu kallar för ”assyriska” har 22 bokstäver (Alap/Olaf till Taw) och heter Edessensk Arameiska (Syriska). Sedan 1600-talet skrivs den arameiska dialekten Sureth Swadaya (felaktigt kallad ashuri och kaldani på arabiska). Denna dialekt klassar objekiva majoriteten av forskarna som ”nordöstlig nyarameiska”, ”östligt nyarameiska” och även östlig ”nysyriska”.

En minoritet av lingvister såsom tex Geoffrey Khan kallar alla arameiska dialekter som talas av de kristna arameerna/syrianerna för assyriska. Denna kategori av ”forskare” gör det pga av att de vill ”respektera” och inte ”förarga” de som kallar sig assyrier idag och dels för att de fallit offer för den assyriska propagandan när de betecknar den assyriska.

Olika argument som assyriska falangen använder för att ”ha rätten att kalla den för assyriska”

·         Eftersom man ser sig själv som assyrier idag så kan man därmed kalla sitt språk för assyriska (trotts att de facto termen assyriska redan är upptagen för ett utdött språk)

·         Språket heter syriska och termen syriska härleds etymologiskt från assyriska.  

·         Grekerna kallade arameiskan för Assyria Grammata och senare Syria Grammata.

Därmed känner de också att de har rätten att kalla den assyriska.

·         Arameiskan var det sista århundradet eller så ett språk som även forntidens assyrier lärde sig och att de så småningom döpte om den till assyriska

·         Dagens arameiska-dialekter som man talar innehåller assyriska/akkadiska ord.

·         Språkets rotformer Sur – Surayt, Sureth, Suryoyo/Suryaya – härleds etymologiskt tillbaka till kilskriftens Ashur som blev Shur och senare Sur.

·         Det är enbart de arameiska dialekterna öster om floden Eufrat som har rotformen Sur.

Dessa är de subjektiva argument som de använder idag. Jag har redan visat motargument mot vissa av dessa påståenden i mina andra artiklar. Låt oss ta en närmare titt på de som återstår.

”The Aramaizaton of Assyria” – Arameiserandet av Assyrien

Vissa tror att ”Arameiseringen” av det assyriska imperiet enbart var en lingvistisk process, men faktum är att den inte var det. Dessutom hävdar dessa människor att anledningen till ”arameiseringen” var:

·         Arameiska var lättare att läsa, skriva och lära sig till skillnad från akkadiska (assyriska).

·         Akkadiskan (assyriskan) hade 600-700 kilskrifts tecken mot arameiskans färre 22 bokstäver.

·         Arameiskan kunde skrivas på mer praktiska material - skinn och papyrus- medan akkadiskan (assyriskan) skrevs med kilskrift på lertavlor och vaxtavlor. (OBS enbart aristokrater kunde läsa och skriva kilskriften) 

·         Arameiskan användes av alla samhällsklasser (både i skrift och tal).

Dessa arguments stämmer, enm man har utelämnat en annan viktig orsak nämligen ökandet av Araméer i Assyriska rikets hjärta (dagens norra Irak). Om man läser vad andra assyriologer skrivit om detta ämne så får man en helt annan uppfattning, dessa är Albert Kirk Grayson, Allan R Millard, Ran Zadok, och Hayim Tadmor,

“Since the linguistic capture of Assyria by the Aramaic language can only be understood in the light of the “Aramaization of Assyria,” as this process is generally called, I will quote three more Assyriologists on this topic. According to Prof. Albert Kirk Grayson, “there were Arameans within Assyria itself, and their numbers gradually increased as time went by. This in turn had a major cultural impact upon Assyrian civilization. … The reason for this major Aramaic presence [sc. that Aramaic was widespread in Assyria] was the increasing number of Arameans living in Assyria from the 9th century on.”[22] “It was surely through the penetration of Arameans into Assyrian society at all levels,” noted another scholar, “that the greatest impact was made.”[23] Still another specialist confirmed this, saying that the Assyrians “were capable of constant Assyrianization of foreigners only in their core country, namely Assyria proper and certain adjacent regions…whereas in the periphery…the West-Semitic (practically Aramean) majority prevailed and even increased in the last generation of the Assyrian empire…There is no doubt that after the fall of the Assyrian empire Assyria proper has been completely Aramaicized within a few decades.”[24] 

[22] .(Albert Kirk Grayson, “Mesopotamia (History and Culture of Assyria),” in D. N. Freedman (ed.),

Anchor Bible Dictionary Vol. 4 (New York: Doubleday, 1992), pp. 740 and 741.) 

[23].(Allan.R. Millard, “Assyrians and Arameans,” in Iraq 45 (1983), p. 107.)  

[24] (Ran Zadok, “The Ethno-Linguistic Character of the Jezireh and Adjacent Regions in the 9th-7th centuries (Assyria Proper vs. Periphery),” in Mario Liverani (ed.), Neo-Assyrian Geography (University of Rome, 1995), p. 281.)  

 (Johny Messos artikel mot Gabriel Afram “Gabriel Afram’s logical fallacies: The Jews remembered their adopted

Aramaic script as ‘Assyrian’. Ergo, we can call our original Aramaic script and language accordingly.” publicerad2006  http://www.midyatcity.com/articles/GAfram_ktavAshuri.pdf

Assyriska imperiet var så arameiserat till den graden att man även hittat lertavlor med akkadisk kilskrift, men trots att de är skrivna med kilskrift är språket de var skrivna på Arameiska och inte akkadiska (assyriska).

 Assyriologen Hayim Tadmor skrev följande om detta:

“An attempt has been made in this paper to outline the evidence for the impact of the West on the Assyrian Empire, predominantly that of the Arameans and the Aramaic language, initiated by annexing the lands west of the Khabur and the Euphrates and by mass deportations. In time the Arameans gradually transformed the cultural face of the Empire and were to outlive Assyria by serving as the link with the succeeding Chaldean and Achaemenid Empires. 

The Assyrians, vastly outnumbered by their captives, forced them to participate in the building and maintaining of their state and inevitably, if therefore, absorbed much linguistically and culturally from the West. That this was not a one-way process, but rather a highly complex symbiotic relationship between the Assyrians and the Arameans, can no longer be doubted”

(Hayim Tadmor “THE ARAMAIZATION OF ASSYRIA: ASPECTS OF WESTERN IMPACT”

 “Prof. Simo Parpola’s  http://www.auf.nu/cafe/pdf/parpola_eng.pdf ,  p. 3: “many of its [Assyrian empire] ethnic minorities seem to have retained their identities (at least to some extent) till the very end of the Empire.” His examples are “Egyptians, Israelites, Arabs, Anatolians and Iranians” who can be identified “on the basis of their names or the ethnic labels attached to them.” It is telling that the Aramean people, who are otherwise always mentioned in scholarly works dealing with ethnic minorities within Assyria, and concerning whom there is plenty of evidence, are disregarded here. Note, too, that the article mentions them only four times and, moreover, reduces them to a linguistic group. Hence, “The Aramaization of Assyria” (p. 4) is treated as if it were just a linguistic process. Frankly, Prof. Parpola is biased to the extreme in favor of an Assyrian identity for our people”

 (detta citat är en fotnot ur Johny Messos artikel mot Gabriel Afram “Gabriel Afram’s logical fallacies: The Jews remembered their adopted Aramaic script as ‘Assyrian’. Ergo, we can call our original Aramaic script and language accordingly”, publicerad år 2006 http://www.midyatcity.com/articles/GAfram_ktavAshuri.pdf  

Kallade forntidens assyrier någonsin arameiskan för assyriska

under assyriska imperiets tid?

Nej, de gjorde skillnad på sitt eget modersmål vilket de betecknade som ”Ashuritu” (assyriska) vilken skrevs med den akkadiska kilskiften med 600-700 kilskrifts tecken.  Arameiskan med dess 22 bokstäver kallades ”Armitu” och ”Armaya” dvs arameiska på språket ashuritu (assyriska). Ex. 

•  ”Egirtu Armitu” (arameiskt brev) 

•  ”Nibzu Armaya” (arameiskt dokument)

•  ”Tupsharru Aramaya” motsatsen till ”Tupsharru Ashuraya” 

(Arameisk resp. assyrisk kunglig skribent)

(Hayim Tadmor – “The Aramaization of Assyria: aspects of Western impact” se även hans “The Role of Aramaic in the Assyrian Empire”)

Vilka skriftsystem och språk har kallats för assyriska av antikens greker?

·         Arameiska (Assyria Grammata och Syria Grammata, Suristi (språket))

·         Fornpersisk kilskrift

Kallade grekerna någonsin Arameiska skriften för Assyriska?

Ja, det har hänt att de tyvärr har gjort det.

Sebastian Brock och David Taylor skrev följande om det i ”Den Dolda Pärlan Vol. I. Det forntida arameiska kulturarvet” på sidan 122:

”Under det akemenidiska persiska riket var arameiskan förmodligen det största diplomatiska språket (lingua franca) mellan de akemenidiska persiska kungarna och de grekiska städerna i västra Mindre Asien.  Under det akemenidiska riket var arameiskan förmodligen det största diplomatiska språket mellan de akemenidiska kungarna och de grekiska städerna i västra Mindre Asien. Den grekiske historikern Herodotos återberättar hur Dareios I (522-486 f. Kr.) när han nådde Bosporen satte upp två stelar med namnen på de nationer som tjänstgjorde i hans armé; en av dessa, säger han, var på grekiska medan den andra skrevs med ”assyriska bokstäver” [Assyria Grammata].

Eftersom ingen i det området hade kunnat läsa kilskriftinskriptioner (varken på akkadiska eller fompersiska) är det troligt att Herodotos menade arameiska, det internationella diplomatispråket. Samma term ”assyriska bokstäver” avsåg säkerligen arameiska hos en annan grekisk historiker,

Thukydides (Historia, IV. 50) som förtäljer att åren 425/4 arresterade den atenske generalen Aristeides en persisk budbärare vid namn Artafernes som bar på ett brev ’från den persiske kungen Artaxerxes till Sparta (Atens fiende). Han togs till Aten där brevet översattes till grekiska. Eftersom brevet bör ha varit skrivet på läder så måste språket ha varit arameiska. Det kan omöjligt ha varit akkadiska. De senare grekiska historikerna Xenofon och Diodoros talar båda om ”syriska bokstäver” [Syria grammata] när de syftar på arameiskan i akemenidiska riket. Orsaken till  detta förvirrande bruk av termerna ”assyriska-” och ”syriska bokstäver” när de menar arameiska ligger faktiskt (se kapitel 2) i att grekerna liksom egyptierna benämnde alla områden inom det tidigare Assyriska riket ”Assyrien” även då de menade till exempel Palestina och Syrien. 

Ett avsnitt som sprider lite ljus över otydligheten med termen ”assyriska bokstäver” finns i det sista brevet (nr 21) i en grekisk brevsamling tillskriven den berömda atenske politikern Themistokles (c:a 524-459 f.Kr.) i vilket han ber någon skicka honom ”Iite guld- och silverkärl med inskriptioner med de gamla assyriska bokstäverna, inte de som Dareios, son till Xerxes fastställde till perserna”. 

Vilka är de två typerna av ”assyriska bokstäver” (Assyria Grammata)?

”De yngre syftar klart på den forntida persiska kilskriften införd c:a  520 för kungliga inskriptioner. Eftersom en grek inte skulle ha kunnat se skillnad på fornpersisk kilskrift och akkadisk kilskrift står det klart att ”de gamla assyriska bokstäverna” syftar på arameiska. Arkeologiska fynd bekräftar denna slutsats (C. Nylander) för flera koppar och skålar av guld och silver med inskriptioner från västra Iran från 700 - 400-talet bär deras ägares namn skrivet antingen på arameiska eller med fornpersisk kilskrift, Guld- och silversaker av detta slag var mycket eftertraktade och bytet som togs av grekerna efter att de besegrat perserna i slaget vid Plataea år 479 f. Kr. kan mycket väl ha varit ursprunget till kärlen som Themistokles frågar efter. För de forntida grekerna betydde ”assyriska bokstäver” helt enkelt ”orientalisk skrift” vars identitet man endast kan avgöra utifrån sammanhanget där termen påträffas. Detta är förmodligen varför de grekiska författarna föredrog termen ”syriska bokstäver’ [Syria Grammata] för att undvika det tidigare uttryckets otydlighet. 

  (Den Dolda pärlan Vol. I Det forntida arameiska kulturarvet, kapitel 2, sid. 8 och 9 – Sebastian Brock och David Taylor.

(Den Dolda pärlan Vol. I Det forntida arameiska kulturarvet, kapitel 6, sid. 122 – Sebastian Brock och David Taylor. http://www.arameiska.se/Historia_kultur/Arameiskan_som_Akemenidiska_rikets.htm )

(Richard C Steiner – Why The Aramaic Script was called Assyrian in Hebrew Greek & Demotic

 http://www.aramaic-dem.org/English/History/Orientalia/e.htm )

(http://www.aramaic-dem.org/English/History/johny_messo/Gabriel%20Aframs%20logical%20fallacies.htm

(Thus, for example, in Genesis 24:10 and Deuteronomy 23:4  Pešitta edition of United Bible Societies, 1979). 

http://www.midyatcity.com/articles/GAfram_ktavAshuri.pdf

Har romarna kallat arameiska språket för assyriska?

Ja det har hänt. Men det finns även romerska källor på latin som kallar den för syriska.

Den romerska Ammianus Marcellinus som levde i Antiokia under 300-talet e.kr skrev följande om Seleukus I Nikator:

Här syftar Ammanianus på Arameiska och inte på den utdöda ”ashuritu” (assyriska) kilskriften.

(Ammianus Marcellinus 14.6 page. 69)

(Amir Harrak - The Ancient name of Edessa p. 210)

http://www.aramaic-dem.org/English/History/The%20Ancient%20Name%20Of%20Edessa%20Harrak.pdf

 John Joseph skrev i sin artikel mot Richard Nelson Frye ”Assyria & Syria: synonyms?” på sidan 39 står det följande:

Aramaic: ”called Syrian by the Romans”

Josephs källa var Oxford historikern Fergus Millars bok “The Roman Near East 31 BC – AD 337” (Cambridge, 1993), sidorna.227,454-455,460

-------------------------------------------------------------------

Vilket språk och/eller skriftsystem har rätten att kallas för assyriska idag?

A):Den akkadiska formen (grenen) ashuritu?

B): Arameiska skriften (eftersom den kallats för assyriska på språken grekiska [Assyria Grammata], hebreiska [Ktav Ashuri], och på det egyptiska språket demotiska)?

C): Fornpersiska kilskriften?

D)    Den nuvarande hebreiska skriften som kallas ktav Ashuri enligt den babyloniska Talmuden?

Svaret är utan tvekan den utdöda ashuritu, eftersom den dels är det första språket som kallats assyriska i historien och dels för att det är dess ägare – de forna assyrierna – är de enda som har rätten till denna term.

Notera att termen assyrika är en gren av akkadiska

 Slutsats

·         Assyriska = utdött språk men termen är upptagen

·         Kaldeiska = utdöd men upptagen för en annan arameisk dialekt som inte talas idag.

·         Arameiska = lever i olika dialekter och kallas även syriska

·         Syrianska = kan enbart användas i folkmun men inte inom akademin

Den korrekta nomenklaturen är Arameiska men kan även kallas syriska och skrivas Arameiska/Syriska eller Arameiska (Syriska).

Man kan alltså inte använda den assyriskt politiserade kompromissbenämningen ”assyriska/syriska” (vilken påträffas bla hos svenska skolverket pga av att man från assyriska organisationer krävt detta från skolverket), eller formen ”assyriska/syrianska” som dykt upp i Södertälje kommun.

Alla borde lära sig av Uppsala Universitet där språkkursen heter Arameiska/Syriska.